Brev Från Vasallstaten

Långa Dagar

2009-08-04T21:16:00.003+02:00

Blir ganska glest mellan datumen här. Så kan det vara.

Har ganska precis återhämtat mig från en vecka med 11 timmars arbetsdag varje dag. Skjutveckor tar på krafterna och det blir inte bättre av att det tar en timme till jobbet och 45 minuter hem. Efter matlagning, disk, dusch och annat obligatoriskt så ligger man på minus 2 timmar på fritidskontot. Tur att man får betalt för sånt här nu för tiden.

Senaste tiden har det varit oroligt i Afghanistan, senast i går blev svenskar beskjutna. Finnarna har skickat ner 80 man extra ganska nyligen men dom ska enligt mil.se bara stanna över valperioden. Vad som händer efter det återstår att se. Det är mycket skriverier i tidningarna om läget och olägligheterna där nere. Tyvärr så framgår det även av artiklarna och insändarna att många svenskar inte har en aning om vad våra soldater gör där nere. Någon skrev in till aftonbladet och tyckte det var konstigt att det skrevs om beskjutna svenskar då Sverige bedrev någon form av krig över tiden i landet. Det är inte riktigt sant.

Känner man sig okunnig eller på något sätt intresserad så tar det inte mer än ett par sekunder att hitta massor av information på mil.se, wikipedia eller google i allmänhet. Go Get!

Nu sängen och sova, därefter frukost och slutligen tårta.

Skada

2009-07-21T22:02:00.004+02:00

När man skjuter lösa skott (sk lösplugg) så blir de jävligt varmt på lösskjutningsanordningen som man fäster längst ut på pipan. Skjuter man en jävla massa lösa skott i snabb följd så blir det extremt varmt. Inga nyheter för mig. Trotts detta så får jag för mig att det är en bra idé att gripa tag i tidigare nämnda del.
Det var ingen bra idé. Är numera enhänt och det droppar vatten om min trasa, som jag lindat runt handen, så att det blir blött i hela lägenheten. Mindre bra. Förhoppningsvis så kan jag använda den imorgon, ser inte så farligt ut nu även om det känns.

Tips: Ta inte ett stadigt grepp runt en metallcylinder vars enda uppgift är att fånga upp brinnande träfragment från ett automatvapen efter att du avlossat väldigt många skott i snabb följd.

Hemma igen

2009-07-20T06:40:00.002+02:00

Vaknade precis i Lund och förbereder mig för att gå till jobbet. Har legat inne och haft jour på arbetsplattsen hela förra veckan och var i Växjö i helgen.

Klockan börjar närma sig Kalle. Återkommer ikväll.

Ytterligare ett nytt boende

2009-07-06T22:04:00.004+02:00

Mycket skjuta under dagen, inget som är speciellt värt att skrivas om. Däremot så har vi hunnit flytta vara saker till lägenhetsmodulerna som vi ska bo i. Man bor fyra och fyra, 2 per "container", och delar ett kök, dusch och toalett. Mycket mysigt. Ska kitta till stället i veckan så att det ser ut som något annat än ett fängelse. Nu har jag iallafall en backup om den nuvarande lägenheten skulle braka samman av någon anledning.

Närkamp imorgon, ska bli intressant med ny instruktör och allt. Tippar på att man är hyfsat mörbultad när man kommer hem. har lovat Sara att laga mat till henne då hon jobbar kväll. Med lite otur så kommer jag inte ens kunna ta mig till närmsta pizzeria.

Nu sova. Trött.

Tillägg:
Min gode vän och kollega skriver sånt här han med. Kolla gärna in hans blogg En halvdan blogg.
Maten jag åt till lunch var förskräcklig! Först fick vi vänta tio minuter på att riset skulle bli klart. När det väl kom så var det stenhårt och knastrade mellan tänderna. Till den fick vi något som skulle vara korv stroganoff men i verkligheten var röd gegga med rå korv i. Somliga var tvungna att vänta på den med och fick i sig mat efter 30 minuter i kön. Kalaset kostade 65 kronor.
Imorgon har jag med mig lunchlåda.

Radiotystnad

2009-07-02T12:23:00.006+02:00

Hela världen har hållit andan i en vecka nu då det har varit tyst och dött på bloggfronten. Tusentals funderingar har uppstått om vad som hänt och vad som kommer hända. Konspirationsteorierna har vuxit snabbare än en bakteriekultur i tropikerna och flertalet skallgångskedjor har organiserats runt om i landet.

Saknad upphör! Nu är jag här igen!

Veckan har varit händelserik och varm. Framförallt varm. Fyra dagar i fält med allt från stridsövningar och teambuildinglekar mitt i natten till marscher i solen och tältsovande. Det hela avslutades med grillkväll på mässen. I det stora hela en bra vecka, gemenskapen i gruppen och plutonen har ökat explosionsartat och man vet ungefär vart man har varandra nu. Bra skit!

Igår var det ceremoni Vår beredskap började och detta markerades med att några av de högre hönsen talade till oss och det blåstes lite i en trumpet. Från och med nu så kan jag inom 10 dagar befinna mig halva världen bort. Lite obehagligt när man tänker på det men det är ingen nyhet, det är därför jag har det här jobbet. Lönen får ju sig ett lyft på grund av detta så jag har ju iallafall inget att klaga över. Ovisshet lönar sig, så är det bara!

Efter ceremonin så påbörjades ett febrilt flyttarbete då vi fått tillträde till vår nya lägenhet. Ett tiotal väskor som skulle packas och köras ca 3 km. Jag har varit med om jobbigare flyttar, det hela tog bara ett par timmar. Nu återstår att städa ur den gamla lyan och packa upp i den nya. Det ska bli skönt att bo närmare centrum men hyresvärden och jag har inte riktigt samma uppfattning om vad som ingår i begreppet möblerat och vad som skiljer det från delvis möblerat. Det får bli nått telefonsamtal för att försöka reda ut det där. Även om man kan få tag i sämre saker billigt, vi ska ju bara bo här i ett halvår, så känns det fel att betala hyra för en möblerad lägenhet som man måste komplettera själv. Vi får fixa nån lösning på det. I vilket fall som helst så är det skönt att bo där och veta att vi inte ska hoppa runt mer. Man tröttnar ganska fort på att bo i en resväska. Som tur är får vi låna en brödrost av vår förra hyresvärd (som råkar vara min gode vän) så vi kommer ju inte avlida av ren misär iallafall. Brödrostens betydelse skall icke underskattas.

Ungefär två timmar har gått sen jag kom hit och jag har väl ägnat 10 minuter av dom till städning så det är dags att fortsätta med det jobbet. Samtidigt så ska man ju inte arbeta ihjäl sig på sin lediga dag.

Motion För Kropp och Knopp

2009-06-24T19:02:00.004+02:00

Ny dag nya tag. Fystester av varierande karaktär på morgonen. Skönt att dom inte dyker upp mer än någon gång ibland. Klarade bra mycket mer än godkänt på testerna så jag är rätt nöjd, samtidigt vet man vad man har att jobba på. Genomgångar av anställningen med mera på eftermiddagen och sen hem igen. Är slut i både kroppen och huvudet så det var skönt att bara ligga på sängen i någon timme och koppla av.

Vi hade säkerhetsgenomgång idag. Vad man inte får säga, vad man inte bör säga och vad som är käpprätt åt helvete att säga. Vi fick se vissa exempel på bloggande individer varav ett par var helt magiska. Visst, definitionen av sunt förnuft skiljer sig från människa till människa men man behöver ha en sagolik otur när man tänker för att offentligt publicera en utförlig text om precis vilka rutiner och vilken bemanning som gäller i main gaten på basen man ligger på. Andra exempel var inte lika övertydliga men med rätt förklaring så fick man en och annan "Aha!"-upplevelse. Bara en bild på sig själv när man sitter någonstans och gör egentligen ingenting kan tala om en väldigt massa saker. I kombination med text så har du helt plötsligt skapat en ordentlig underättelseläcka. I underättelseofficerarnas förlovade land så säger man ingenting till någon om vad man gör, har gjort och kommer göra. Givetvis är alla medvetna om att det inte fungerar så, att alla får uttrycka sin åsikt om saker och ting är en av de saker som skiljer oss från diktaturerna. Säkfolket visste såklart om det här och utbildningen syftade väl mer i att få alla att tänka två gånger innan man publicerar något. Det är väl bäst att jag passar på att skriva att dom var trevliga och pedagogiska människor, man vet aldrig vem som läser.

Själv har jag sen tidigare en uttalad policy för mig själv: Berätta inte om kommande verksamhet utan bara om sådant som har hänt. Om något är lite på gränsen så ska man fråga någon om hjälp. Får ta ett snack med gruppchefen och fråga om han vill bli min personliga granskare. Gällande hemligstämplad information så är jag sjukt paranoid och försöker att låta bli att ens tänka på sådant, man vet ju aldrig vem som lyssnar. Däremot så är jag av princip inte överhemlig om vem jag är som skriver i bloggen, tar väl max 5 minuter att räkna ut det. Det fria ordet är något jag värderar väldigt högt och står mer än gärna för det. Lösnäsa och solglasögon hör inte hemma i min identitet. Fast en tankeställare fick man sig iallafall och det är väldigt nyttigt att få till och från.

Varm i Kläderna

2009-06-23T22:42:00.003+02:00

Hettan är inte på något vis outhärdlig, för det mesta är den ganska skön. Dock så har en liten kvart eller något sådant gått till att längta efter moln. Med min splitter nya sommaruniform så är alla värmebekymmer som bortblåsta! Thats right, vi fick den snygga varianten. Utöver de vanliga kläderna fick vi i vanlig ordning en massa saker vi aldrig kommer använda, sommarkängor som är smidigare att få på och av samt helt glansfria. Ingen skoputs in i småtimmarna längre! Plockade ut diverse puffror och annat smått och gott. Mer om detta får komma senare.

Nu känns det verkligen som om man är tillbaka, kläderna är på och skåpet är fullt av saker som skapar diverse oredor och röror. Så fort jag får tid över ska jag försöka ordna till lite preussisk ordning. Saker och ting fortlöpte väldigt smärtfritt och den ständiga stressen från inryck i lumpen är helt bortblåst. Dagens höjdare var väl att ett par på förrådet kände igen mig och en av dom kom även ihåg vad jag hette och mina storlekar. Det är användbart att fjäska in sig hos lite alla möjliga, man vet inte när man träffar dom igen. Att vara ihågkommen räckte för att klistra på ett leende på mig för resten av dagen. Imorgon kommer det nog suddas ut rätt fort, diverse fystester på morgonkvisten kan få vem som helst på dåligt humör. Tur att man tränat lite sen muck annars hade man väl stupat halvvägs.

Frivillig kvällstjänst idag då jag valde att stanna kvar på min "lediga" kväll (Sara jobbade till kl nio) så nu är det dags att krypa till kojs. Lite synd att man glömde sin nya fina olivgröna sovsäck på regementet.

Dag Ett

2009-06-22T22:10:00.003+02:00

Vaknade fem minuter innan klockan ringde och insåg att det inte var någon idé att fortsätta sova. Stor dag idag och försening och döden kändes som en relevant kombination. Lyckligtvis kom jag i god tid. 20 minuter innan klockan blev åtta, då "Inryck" stod med stora bokstäver på schemat med tiderna 0800-0900, var jag och B på plats Ungefär 08.10 insåg vi att vi hade fått komma när vi ville mellan klockan åtta och nio, inte senast åtta som vi trodde. Givetvis hälsade Murphy på och såg till att markan öppnade prick klockan nio så något kaffe kunde man inte tillgodose sig heller.

Dagen har bestått av lära kännande, genomgångar och presentationer. Tusen gånger lugnare än vad inryck i lumpen förde med sig. I kontrast till dagens lugna lunk så var det ett fasligt tempo på sjukan eftersom dom blivit inkallade från semestern för att ta lite blod, pipa i lurar och klämma lite på diverse ställen. Maken på effektivitet har jag aldrig sett innan, allt var över på en femtedel av vad jag trodde att det skulle ta och förlöpte extremt friktionsfritt. Indragen semester + vackert väder och begränsat antal arbetsuppgifter = hutlös effektivitet.

Kvällstjänst och trötthet går hand i hand så jag tänker inte skriva mer i detalj idag. Imorgon blir det att plocka ut saker, gå igenom en massa som måste avklaras och lära känna varandra mer. Trevligt. Imorgon hoppas jag på att kunna berätta mer om det gröna livet.

Inga Pinnar Bara Timmar!

2009-06-21T22:28:00.004+02:00

Imorgon smäller det. Eller ja, förmodligen inte imorgon för det lär ta ett tag innan vi får ligga på skjutvallen men jobbet börjar iallafall. Nu när man kan räkna timmarna till inryck utan att använda fötterna så börjar nervositeten smyga sig på. Som tur är vet jag hur stället ser ut, vart jag ska gå och jag känner ett par personer men ändå. Jag och B planerar att vara där senast kvart i åtta för att hinna mingla och spana in folket men det lär bli svårt. Inte nog med att jag måste vara tid, bara det är en väldigt osäker variabel, det är ytterligare en person som måste vara uppe och på parkeringsplattsen kvart över sju. Det är tur att jag har rekat vägen dit och vet hur lång tid det tar och hur man hittar annars hade jag dött av oro just nu.

Nu ligger alla kläder jag ska ha framme och prydligt inrättade, kaffebryggaren laddad och alla papper, pass, körkort och tandläkarkvitton i ett kuvert vid dörren. När jag vaknar imorgon så kommer jag givetvis inse att jag glömt minst tio saker som måste rotas fram men jag har gjort så gott jag kan. Nu återstår bara att ställa ett tjog väckningsklockor så att jag verkligen kommer upp ur bingen kvart i tidigt imorgon. Bäst att inte glömma den biten.

Jag får önska mig själv lycka till och lägga mig för att sova nu. Godnatt.

Två Pinnar!

2009-06-20T17:51:00.007+02:00

Visst blir man äldre. För första gången har jag ätit sill och gillat det! Innan har jag kunnat pressa ner bitarna med mycket vätska och fingrarna runt näsan men nu lyckades jag äta en hel portion. Inte nog med det, jag tog backning också. Sen tillät jag mig inte att ta mer, vi skulle ju grilla, även om jag var sugen. Helt plötsligt känner jag mig lite mer svensk än vad jag har gjort tidigare.

I övrigt var det en lugn midsommar. Sex personer runt ett bord i tio timmar som kändes som två. Mycket trevligt med god mat och dryck till det alldeles förträffliga sällskapet. Gjorde en marinad som blev mycket uppskattad, trevligt att kunna bidra även om man inte är en wizard i köket. Man kan nästan säga att jag gick upp en nivå i matlagning.

Idag städade vi ut det sista ur lägenheten på Vänortsvägen och sa hejdå till den. Kändes sådär, stor, fin, fräsch och ljus lägenhet som är dubbel så stor som det vi letar efter nu men för samma pris. Om någon vet vart man kan ordna helikoptertransport, montering och en liten tomt i Lund för under 20 000 så säg till mig. Hursomhelst så är siktet inställt på framtiden och jag har inte flyttfeber eller hemlängtan. Just nu så kan jag inte sluta tänka på måndag. Mest av allt vill jag bara flytta fram till onsdag - torsdag nån gång då all materiell är uthämtad, alla presentationer och enskilda samtal avklarade och grunderna genomgångna. Efter det så hoppas man på full fart framåt och enligt rykten som går runt Chefen för det hela så kommer det bli en hel del kämpande. Om man bortser från idag så är det precis så jag vill ha det.

Tusen och en lägenhet

2009-06-17T22:14:00.006+02:00

Efter att ha missat den perfekta lyan här i Lund med en hårsmån så har vi letat febrilt på sista tiden och varit på visningar i allt från gamla 70-talsreliker med brunt kakel i köket till nyrenoverade mysiga lägenheter i centrum. Nu har vi fått ner det hela till två alternativ. Båda ligger mycket centralt, knappt 5 minuters gång från stortorget, och båda är tvåor på runt 45 kvm. Den ena ska hyras ut i ett år med 3 månaders uppsägningstid och den andra ligger helt rätt i tiden. Eftersom min anställning upphör sista december så är det lite jobbigt att ha 3 månaders uppsägningstid då våren är lite oklar än så länge. Kruxet är att vi inte har sett den andra lägenheten än och vi vill absolut inte köpa grisen i säcken. Hur fina bilder man än får så är det ju ingen garanti att det ser likadant ut nu och är lika fräscht som hyresvärden säger. Hyresvärden har för övrigt inte varit där på ett tag utan hyrt ut den under en period så hon vet kanske inte heller. Situationen är något komplicerad med med lite fixande och trixande så kommer vi förmodligen hinna se den ena innan vi bestämmer oss för den andra.

Annars så har dagen flutit på lugnt. Vi var på en visning på en lägenhet som var lite för dyr och bara delvis möblerad så den har fallit bort nu. Lyckades träffa furir Rosberg som var gruppchef på min granngrupp i lumpen. Kärt återseende och vi lär träffas en del under halvårt som kommer. Det är kul att ha någon i Lund som man känner. Fastnade i ett datorspel jag spelar idag så jag vet inte riktigt vad jag ska göra imorgon men det återstår att se. Det jag vet är att jag ska packa inför helgen då midsommar kommer inträffa i Växjö för mig. Ska bli skönt att komma hem en vända innan allvaret sätter igång. På måndag är första arbetsdagen. Jag ska försöka vara där ute en kvart innan för att spana in folket som kommer men känner jag mig själv rätt så kommer jag snubbla in en minut innan allt börjar. I vilket fall som helst så ser jag fram emot att bara få alla förrådsbesök, utrustningsanpassningar och läkarundersökningar avklarade så att vi kan börja med det lite roligare. Förhoppningsvis tar det inte mer än någon dag.

Södra Skånska Regementet, P7

2009-06-16T16:31:00.007+02:00

Min mystiska resa är över och jag kan nu avslöja vart den gick hän. I flera veckor har jag velat få med mig några ur min pluton från lumpen ut till P7, mest för att återuppleva minnen och tracka gamla befäl men också för att vara lite förbered på hur det ser ut där så att man inte får en chock på måndag. Jag har kontaktat ett tiotal personer. Nästan alla jobbade och en valde att sova istället så i slutändan var det jag och C1 som sammanstrålade på regementets besöksparkering. C1 är en av oss tre från 15:e Insats som ska stå i berredskap i ett halvår.

Väl på plats så lyckades vi kvittera ut besöksbricka och komma in på området. Det var där vår dåliga timing började. Vaktchefen, ett befäl som vi hade väldigt roligt med, var ute och väntades inte tillbaka på ett tag. Tre av fyra av våra gamla befäl hade semester. Hela 16:e Insatspluton som muckar på torsdag satt inne i en lektionssal. Vi lyckades iallafall springa in i vår kompanichef som, förvånansvärt nog, kände igen oss och vår Stf Plutonchef som var glad över att han skulle vara ledig en månad nu när vi ryckte in. Turligt nog så sprang vi in i tre av dom som ska vara gruppchefer då dom satt och drack kaffe på markan. Tyvärr var det inte någon av dom som skulle vara i min grupp men vi fick iallafall reda på att det är bra folk i chefsskaran. Vi lyckades även få en snabb konversation med den legendariska frikyrkliga man som driver markan. Även han kände igen oss och försökte direkt få oss utslängda.

Vi strosade runt i ett par timmar totalt och pratade av oss våra funderingar, minnen och förhoppningar. Det var välbehövligt, har lite mer ro i själen idag än igår. När jag kom hem så hade mil.se uppdaterats med information som berör mig. Skoj tänkte jag och fick reda på ungefär lite mindre än det jag redan viste. För er andra finns nu iallafall information om vad jag ska göra. Läs mer här: Nytt kompani beredda på insats

Tyvärr så har jag inga bilder från resan då det råder fotoförbud på regementet. Ni får nöja er med ett par gamla godbitar jag hittade, nyheter från mina sista veckor i lumpen. Intressant, eller hur?! Jag figurerar iallafall med ett relativt fåraktigt ansiktsuttryck på en av bilderna, det får räcka.
Insatssoldater muckar på P7 - Från muck (Militär Utryckning, Civila Kläder)
Sista striden före muck - Från vår slutövning
P7 - Sveriges bästa förband - Sveriges bästa Insatspluton

Abstinens

2009-06-15T23:07:00.004+02:00

En vecka kvar. Det enda man kan göra är att räkna minut efter minut. Man önskar att man fått mer information så att man hade något att stimulera fantasin med men det enda jag har nu är tid, plats, vår uppgift och vad som händer de två första veckorna. Varit inne på de mest obskyra avkrokar på mil.se och har hittat en massa nyttig information om allt annat än det jag ska göra. Sitter och skickar horder av mail till en kamrat lumpen som ska arbeta ihop med mig från måndag. Många tusen tecken som skickats fram och tillbaka med spekulationer och gissningar. Allt från hur lång lunchen är till vad vi gör i oktober. På ett sätt är det roligt att veta så lite, någonstans i bakhuvudet tänker man att det ska vara som lumpen med långa hårda dagar och alldeles för lite tid. Vad jag har hört och förstått så kommer jag bli positivt överaskad. På mitt förra jobb fanns det en kille som jobbat med ungefär det jag ska göra men för något år sen. Enligt honom så är det inte alls som den svenska värnplikten utan precis som vilket annat jobb som helst fast med fler utedagar. I vilket fall som helst så är jag taggad till tusen. Räknar man på saken så går veckan ganska fort.

Samtidigt som informationsabstinensen gör sig påmind så börjar tristessen krypa fram. Första dagen utan något konkret att göra och utan sällskap Som tur är så verkar min hemliga resa bli av imorgon och med lite tur får jag med mig dom jag vill. Om så är fallet, förvänta er ett spännande resereportage med många saftiga detaljer och imponerande bilder. Cliffhanger? Vad är det?

För övrigt så har jag räddat en ung söt flickvän i nöd som åkt vilse idag, lagat raggmunkar och spanat lägenhet. Visning imorgon kl 18 på en som verkar lovande. Det känns bra att vi har ett ställe att bo på så länge och att det är nån månad kvar till vågen av bostadshungriga studenter väller över in över staden. När det händer så hoppas vi på att sedan länge vara inflyttade, uppackade och avslappnade. Tills dess så får vi fortsätta scanna blocket och finkamma google. Mest skrattretande hitintills är andrahand.se som vill ha 300 kronor för att visa kontaktuppgifter på annonser som är yngre än en månad. Kaxigt!

Mr Murphy I presume

2009-06-14T23:36:00.005+02:00

Idag är jag trött! Vi steg upp relativt tidigt i morse, åt frukost i vanlig ordning och cyklade ner till stan. Väl där gick vi runt ett litet slag och stack sen till en lägenhetsvisning. En hyfsat stor tvåa med rimlig hyra och fullt möblerad. Tvättmaskin, diskmaskin, stereo, TV, internett, telefon, el, värme och vatten ingick i hyran. Utsikt över Lund, nära till stationen och hiss hela vägen upp till 7e våningen i det nybyggda huset. Inflyttningsdatum imorgon och utflyttningsdatum sista december med möjlighet till en liten förlängning och alla papper låg på bänken och behövde bara en signatur. Helt enkelt precis och exakt det vi behövde och ville ha. Mycket bättre än vi vågat hoppas på att få! Den perfekta lägenheten!
Givetvis var mr Murphy tvungen att avlägga en snabb visit. Det var ett par till som varit på visning och det var så klart dom som fick den. Tråkigt men vi fick reda på att det andra paret var strandsatta då deras lägenhet pga brand hos grannen var obeboelig På något sätt känns det som om man indirekt gjort en god gärning. Vi får helt enkelt se till att skriva under på plats om en liknande chans infinner sig.

Vi firade genom att laga vegetarisk lasagne för att maximera disken. Självplågeri är fina grejer! Ett glas rött och några timmar senare så känns det mycket bättre. Imorgon börjar Sara på sitt nya jobb och jag inleder men andra och sista vecka som sysslolös. Förhoppningsvis kommer jag hitta något intressant att fylla ut tiden med.

Som teaser kan jag säga att det planeras utflykt till hemlig ort på tisdag och om det blir av kommer det givetvis en utförlig rapport.

Utvandrarna

2009-06-13T23:58:00.010+02:00

Livet som emigrant, utrikeskorrespondent och utböling har börjat! Idag gick startskottet klockan åtta på morgonen. Snärtigt och smidigt som en gasell flög jag upp ur sängen och intog en snabb och uppfriskande frukost. Så snart den sista brödsmulan försvunnit från tallriken så for jag som en virvelvind runt i lägenheten, rum för rum rensades och städades. Hela förloppet fortlöpte helt utan komplikationer och klockan 1300, precis enligt schemat, körde jag och Sara sjungandes därifrån med vinden i håret och en skock gulliga fåglar som kvittrade och log omkring oss. Ungefär så gick det till.

Efter att ha använt den sista Gustokupongen till en underbar och välbehövlig cappuccino körde vi ner Saras stabila lilla Ford Ka till Lund och Fiolvägen som är så ny att den inte ens finns med på kartan. Väl framme i ettan vi hyr av en bekant till mig så städade vi av och packade in våra saker. Lägenheten är en tredjedel av vad vi hade i Växjö. Det är tur att jag inte dras till långa kulstöterskor.

Givetvis så ska varje tillfälle till att fira med en middag på stan tas till vara, om inte annat för att det blir mindre disk på det sättet. Att cykla i Lund är ungefär som att gå i rulltrappor, så sjukt smidigt att man undrar varför det inte är fler ställen som har tagit efter. Av okänd anledning parkerade vi cyklarna i utkanten av centrum och gick till andra sidan där vi slog oss ner och åt. Kvällen fortlöpte som den skulle, det obligatoriska gänget med arbetskamrater som är lite för fulla och har upptäckt hur man skickar MMS till chefen var där, givetvis fick vi den enda servitören som var på dåligt humör och vi skrattade och log åt gamla bilder på Saras kamera. Idag var det extra roligt då kameran i fråga har varit spårlöst försvunnen en längre tid men med mina välutvecklade detektivsinnen så lyckades jag hitta den i en kylväska. Det var dagens goda gärning, kameran är ny och har varit saknad. Trotts det så var det jag som fick stå för notan.

Imorgon ska vi forska i mer permanenta boenden och återuppleva Lund. Det är nästan på dagen ett år sedan Sara flyttade ner hit för ett par månader då jag gjorde lumpen. Med sina magiska ansökarförmågor lyckades hon hitta jobb och lägenhet i ett nafs. Vi ska nog fira årsdagen för första expeditionen till Lund med att käka lunch på stan. Som sagt, det blir mindre disk på det sättet.

Wipeout

2009-06-12T23:24:00.007+02:00

Någonting frustrerande händer, här och nu! Jag rapporterar i realtid från kontoret på Vänortsvägen. Min externa hårddisk är döende. Jag vill öppna skalet och plocka ut alla filer men det är kanske inte helt fördelaktigt. Detta har hänt:

Tänkte vara duktig och säkerhetskopiera. Datorer omkring mig har en tendens att bränna sönder just hårddisken lite då och då, oräkneliga viktiga dokument och bilder med affektionsvärde har gått under. När man väl lagat datorn och skaffat en ny HDD (Hard Disk Drive dvs hårddisk) så tänker man länge länge att man borde säkerhetskopiera. När man är som mest beslutsam och verkligen tänker genomföra det hela åtminstonde inom ett par veckor så dör datorn igen. Är uppe i fjärde eller femte gången nu. Denna gången så skulle jag säkerhetskoppiera från Saras gamla bärbara dator från stenåldern (1998). Otroligt långsam dator och processen skulle ta några timmar. Helt plötsligt så slutar mätaren att räkna ner och bara stannar på 21 minuter. Hårddisken är högvarm och fläkten går för fullt. Drar i nödbromsen och stoppar överföringen (Drar ut sladden). När jag försöker få igång den igen så hittas den inte av datorn, även om hårddisken har ström och allt. Mycket frustrerande!

Nu sitter jag här, inne på andra timmen av felsökande, och har utforskat alla möjliga och omöjliga sätt att få igång den. HP som har tillverkat hårddisken vill ha 160 kronor för drivrutinerna, Windows gnäller mest om att det vill uppdateras och datorn är så slö att det tar evigheter att söka efter något sätt att fixa det hela. Ett tag var jag inne på att helt enkelt hiva allt över balkongräcket och gå vidare i mitt liv men det får vara värt ett försök.

Det som är mest frustrerande är inte alla spel, filmer, musik och serier som försvinner. Det är det personliga. CV, bilder, ansökningar och hela rubbet. Visserligen har jag bara säkerhetskoppierat en gång innan men ändå, jag minns ju inte vad jag la där och nu kan jag inte ta reda på det heller! Visst, man kan bli arg och förbannad men jag blir mest nedslagen när man tänker på alla minnen som kommer blekna bort och försvinna med tiden. Nu har man inget att friska upp det hela med., alkohol är uteslutet. Jag tror och misstänker att de flesta bilderna från min värnplikt finns utspridda bland plutonskamraterna så jag kanske ska spendera dagarna med att åka land och Skåne runt på ett quest efter den heliga JPEG (JPEG är ett format man sparar bilder på, man kan säga språket bilden talar med datorn).

Sista natten på Vänortsvägen, Växjö, Sverige verkar inte bli så himla rolig. Känner jag mig själv rätt så kommer jag sitta här och brottas med drivrutiner och hjälpsamma forumtrådar i ett par timmar till. Efter det kommer jag väl rita fritt ur minnet och hoppas att jag får med allt. Synd att jag inte fixar mer avancerade grejer än streckgubbar.

Med falnande hopp, godnatt!

//Rasmus

T minus 10

2009-06-12T00:20:00.004+02:00

Man börjar känna att det närmar sig. Beroende lite på hur man räknar så är det tio pinnar sen tjugo minuter. Har spenderat dagen med att ögna igenom bilder från slutövningen, ganska exakt ett halvår sen man låg ute i regnet och skrek på nissarna att sluta dra benen efter sig. Good times... Många tankar går till den tjänst jag ska ha. Bortsett från några veckor i början så var jag gruppchef under hela min värnplikt, jag hade nio personer till mitt förfogande men även under mitt ansvar. Frågan är hur lång tid det tar innan man släpper dagisfrökenmentaliteten och slutar bry sig huruvida person X har med sig vatten eller om person Y har bytt batterier. Förhoppningsvis kommer jag kunna njuta av att bara tänka på vad jag ska göra och var mina saker befinner sig. Känns som om jag slutat köra buss och jobbar i en taxi istället.

Dag två i bloggosfären har ägnats åt en mer eller mindre massiv reklamkampanj och att uppdatera minst en gång i halvtimmen för att se om någon kommenterat. Spenderade någon timme på att försöka få in en besöksräknare men gav upp. Det kanske är lika bra då resultatet riskerar att knäcka kändiskänslan som infunnit sig nu när man blivit offentlig. Å andra sidan så är jag en av dom som tycker att statistik är bland det roligaste som finns.

Spelade Civilization hela kvällen med Hans och Daniel. Sara var inte särskilt glad över att jag ockuperade datorn men hon somnade ifrån det hela som tur var. Hon hade skolavslutning idag och har haft en lång dag så jag förstår henne. Jag kan inte låta bli att vara lite skadeglad, hon är ledig imorgon och jag har varit ledig denna veckan och har en vecka till framför mig. Det jämnar nog ut sig, hon kommer slippa sova på barmark i regn och snö några kalla nätter under det kommande halvåret. Man måste vara skadeglad medan man kan, annars ångrar man sig när man själv ligger i skiten. Med lite tur så kommer det iallafall finnas tält.

In the beginning...

2009-06-10T23:12:00.003+02:00

Första brevet skickas faktiskt inte från vasallstaten utan från Växjö, min kära och trygga hemmahamn som jag snart kommer lämna för äventyr på fjärran plattser.

Följande har hänt:
När jag en dag kom hem från mitt otroligt tråkiga arbete på en kundtjänst för diverse ouppskattade produkter så ringde telefonen. Rösten i luren berättade att den hette Joakim och ringde från P7, regementet där jag gjorde lumpen. Joakim hade fått mitt numer från min förre plutonchef och ringde nu och undrade om jag ville jobba där i höst. Efter nån veckas funderande så kom jag fram till samma sak som jag spontant ville säga direkt när han ringde; "Ja, som fan!".

Nu, 11 dagar innan inryck så har vi lyckats ordna ett arbete i Malmö till min flickvän och vapendragare Sara, en möblerad etta i andrahand och någon som vill hyra våran lägenhet. Lite pappersexcercis återstår innan allt är klart men vi har fått grönt från både hyresvärd och allt så det enda som återstår nu är att pressa ner för mycket saker i för få "Extra"bags som vi fått från Saras far. Förhoppningsvis gäller den gamla sanningen fortfarande: Det går alltid ner en sak till i ryggsäcken.