Första brevet skickas faktiskt inte från vasallstaten utan från Växjö, min kära och trygga hemmahamn som jag snart kommer lämna för äventyr på fjärran plattser.
Följande har hänt:
När jag en dag kom hem från mitt otroligt tråkiga arbete på en kundtjänst för diverse ouppskattade produkter så ringde telefonen. Rösten i luren berättade att den hette Joakim och ringde från P7, regementet där jag gjorde lumpen. Joakim hade fått mitt numer från min förre plutonchef och ringde nu och undrade om jag ville jobba där i höst. Efter nån veckas funderande så kom jag fram till samma sak som jag spontant ville säga direkt när han ringde; "Ja, som fan!".
Nu, 11 dagar innan inryck så har vi lyckats ordna ett arbete i Malmö till min flickvän och vapendragare Sara, en möblerad etta i andrahand och någon som vill hyra våran lägenhet. Lite pappersexcercis återstår innan allt är klart men vi har fått grönt från både hyresvärd och allt så det enda som återstår nu är att pressa ner för mycket saker i för få "Extra"bags som vi fått från Saras far. Förhoppningsvis gäller den gamla sanningen fortfarande: Det går alltid ner en sak till i ryggsäcken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu äntligen kom bloggen igång! Älskar dig! /S
SvaraRaderaVi älskar oxå dig
SvaraRaderaFarbror Anders o Mamma
anan här: du e inte rolig! :P
SvaraRadera... sa skåningen bittert. Vi andra tycker att det är roligt ska du veta =)
SvaraRaderaP7 väcker minnen. Hade en gång en mössa (eller vad det heter) från P7. Överstelöjtnant, tror jag. Glittrig.
SvaraRadera/c.