Utvandrarna

Livet som emigrant, utrikeskorrespondent och utböling har börjat! Idag gick startskottet klockan åtta på morgonen. Snärtigt och smidigt som en gasell flög jag upp ur sängen och intog en snabb och uppfriskande frukost. Så snart den sista brödsmulan försvunnit från tallriken så for jag som en virvelvind runt i lägenheten, rum för rum rensades och städades. Hela förloppet fortlöpte helt utan komplikationer och klockan 1300, precis enligt schemat, körde jag och Sara sjungandes därifrån med vinden i håret och en skock gulliga fåglar som kvittrade och log omkring oss. Ungefär så gick det till.

Efter att ha använt den sista Gustokupongen till en underbar och välbehövlig cappuccino körde vi ner Saras stabila lilla Ford Ka till Lund och Fiolvägen som är så ny att den inte ens finns med på kartan. Väl framme i ettan vi hyr av en bekant till mig så städade vi av och packade in våra saker. Lägenheten är en tredjedel av vad vi hade i Växjö. Det är tur att jag inte dras till långa kulstöterskor.

Givetvis så ska varje tillfälle till att fira med en middag på stan tas till vara, om inte annat för att det blir mindre disk på det sättet. Att cykla i Lund är ungefär som att gå i rulltrappor, så sjukt smidigt att man undrar varför det inte är fler ställen som har tagit efter. Av okänd anledning parkerade vi cyklarna i utkanten av centrum och gick till andra sidan där vi slog oss ner och åt. Kvällen fortlöpte som den skulle, det obligatoriska gänget med arbetskamrater som är lite för fulla och har upptäckt hur man skickar MMS till chefen var där, givetvis fick vi den enda servitören som var på dåligt humör och vi skrattade och log åt gamla bilder på Saras kamera. Idag var det extra roligt då kameran i fråga har varit spårlöst försvunnen en längre tid men med mina välutvecklade detektivsinnen så lyckades jag hitta den i en kylväska. Det var dagens goda gärning, kameran är ny och har varit saknad. Trotts det så var det jag som fick stå för notan.

Imorgon ska vi forska i mer permanenta boenden och återuppleva Lund. Det är nästan på dagen ett år sedan Sara flyttade ner hit för ett par månader då jag gjorde lumpen. Med sina magiska ansökarförmågor lyckades hon hitta jobb och lägenhet i ett nafs. Vi ska nog fira årsdagen för första expeditionen till Lund med att käka lunch på stan. Som sagt, det blir mindre disk på det sättet.