Wipeout

Någonting frustrerande händer, här och nu! Jag rapporterar i realtid från kontoret på Vänortsvägen. Min externa hårddisk är döende. Jag vill öppna skalet och plocka ut alla filer men det är kanske inte helt fördelaktigt. Detta har hänt:

Tänkte vara duktig och säkerhetskopiera. Datorer omkring mig har en tendens att bränna sönder just hårddisken lite då och då, oräkneliga viktiga dokument och bilder med affektionsvärde har gått under. När man väl lagat datorn och skaffat en ny HDD (Hard Disk Drive dvs hårddisk) så tänker man länge länge att man borde säkerhetskopiera. När man är som mest beslutsam och verkligen tänker genomföra det hela åtminstonde inom ett par veckor så dör datorn igen. Är uppe i fjärde eller femte gången nu. Denna gången så skulle jag säkerhetskoppiera från Saras gamla bärbara dator från stenåldern (1998). Otroligt långsam dator och processen skulle ta några timmar. Helt plötsligt så slutar mätaren att räkna ner och bara stannar på 21 minuter. Hårddisken är högvarm och fläkten går för fullt. Drar i nödbromsen och stoppar överföringen (Drar ut sladden). När jag försöker få igång den igen så hittas den inte av datorn, även om hårddisken har ström och allt. Mycket frustrerande!

Nu sitter jag här, inne på andra timmen av felsökande, och har utforskat alla möjliga och omöjliga sätt att få igång den. HP som har tillverkat hårddisken vill ha 160 kronor för drivrutinerna, Windows gnäller mest om att det vill uppdateras och datorn är så slö att det tar evigheter att söka efter något sätt att fixa det hela. Ett tag var jag inne på att helt enkelt hiva allt över balkongräcket och gå vidare i mitt liv men det får vara värt ett försök.

Det som är mest frustrerande är inte alla spel, filmer, musik och serier som försvinner. Det är det personliga. CV, bilder, ansökningar och hela rubbet. Visserligen har jag bara säkerhetskoppierat en gång innan men ändå, jag minns ju inte vad jag la där och nu kan jag inte ta reda på det heller! Visst, man kan bli arg och förbannad men jag blir mest nedslagen när man tänker på alla minnen som kommer blekna bort och försvinna med tiden. Nu har man inget att friska upp det hela med., alkohol är uteslutet. Jag tror och misstänker att de flesta bilderna från min värnplikt finns utspridda bland plutonskamraterna så jag kanske ska spendera dagarna med att åka land och Skåne runt på ett quest efter den heliga JPEG (JPEG är ett format man sparar bilder på, man kan säga språket bilden talar med datorn).

Sista natten på Vänortsvägen, Växjö, Sverige verkar inte bli så himla rolig. Känner jag mig själv rätt så kommer jag sitta här och brottas med drivrutiner och hjälpsamma forumtrådar i ett par timmar till. Efter det kommer jag väl rita fritt ur minnet och hoppas att jag får med allt. Synd att jag inte fixar mer avancerade grejer än streckgubbar.

Med falnande hopp, godnatt!

//Rasmus